Pinscher

 

Denna gamla ras, som efterlämnat tydliga kännetecken på bl.a dobermann, härstammar från den urgamla "torvhunden" som anslöt sig till människorna för ungefär 12 000 år sedan.

Pinschern minskade kraftigt i antal under andra världskriget till den grad att den hotade att dö ut. Endast tack vare några få personers målmedvetna arbete räddades rasen från undergång. 1964 importerades den första mellanpinschern till Norden.

Pinschern ingår i Svenska Schnauzer-Pinscher Klubben (SSPK) och har en gemensam rassektion med dvärgpinschern - Dvärg- och Pinschersektionen.
Förutom pinscher och dvärgpinscher finns i Sverige även affenpinscher.

Pinschern griper gärna med båda tassarna när den leker eller fångar något. Så lär den ha fått sitt namn - pinscher - efter det engelska ordet ‘pinch’ (eng. fatta tag i, knipa till om).
Rasen har även kallats rattler/råtthund eftersom man förr lät hundarna fånga råttor i stallen samt fungera som vakthund på gården.
Pinschern har ett jämnt temperament och är uppmärksam och vaksam. Sitt lekfulla och glada humör behåller den livet ut. Pinschern har ett livligt intellekt och är mycket lättlärd varför man med fördel kan träna t.ex. agility, lydnad eller bruks.
 
Den är robust och tålig och tycker om att aktiveras och är beroende av "flocken" (dvs. familjen) och ledarens uppskattning.
Pinschern kan vara reserverad mot främmande personer och kan om det behövs visa att den tillhör sin ägare/familj och värna om dess tillhörigheter.  Den är en utmärkt vakt- och sällskapshund.
 
En pinscher söker inte själv bråk, men den har förmåga att säga ifrån. Pinschern är kvadratisk, medelstor och elegant med väl utvecklad muskulatur. Genom sin korta, släta päls förefaller den elegantare än schnauzern. Vid åsynen av en pinscher skall man uppleva en elegant, rörlig hund med torra rena linjer. Huvudet är långsträckt och kraftigt med ovala, mörka ögon. Öronen skall vara högt burna, antingen v-formade eller liksidigt, tätt liggande övervikta.